Idag har det varit "Alla hjärtans dag".
Det var väl trevligt?;P
Personligen är jag inte "för" denna dagen. Men jag är förvisso personen som är emot julafton också.
Motiveringen- Julfirande av religösa skäl, helt ok.
Julfirande för girig "vill ha vill ha" gemenskap inte ok.
"Alla hjärtans dag" kan jag ej finna någon anledning till att ställa mig bakom faktiskt.
Vill understryka att detta är ej "singel bitterhet", har ej supportat denna dagen när jag haft förhållande heller.
Jag förstår ej om 2 personer "äääääälskar" varandra, hur kommer det sig att det behövs en årlig dag att visa detta på?
Är detta inte något vi så kallade människor kan visa spontant?
14 Februari går rakt i soporna, haha
Får avsluta med en "frågeställning/tanke"
Om det är sant att det finn "EN" person som är rätt för alla (var och en),
hur går det om man redan träffat personen, men ej insåg det då?
Har man bränt sin chans för resten av livet? :P
Finns ju inget som säger att en känsla är besvarad, eller man kanske är för dum att se den just då eller sabbar det av en annan anledning... Vad vet jag....
En tanke som växtes på "dyrka kärleksdagen"...
Tror jag stött på/träffat/mött denna personen, but it's to late...
Sug på den romantiker, vi andra bryr oss mindre;)
**Tillåter endast personer som förstår sig på min humor/ironi/sarkasm att ev göra inlägg här. Alla som tog varje ord på blodigt allvar.... You don't know me**
Citat:
"Kärlek"
Björn Gustafsson
No comments:
Post a Comment