Vad betyder mest

Följande kommer vara ett inlägg av babbel/funderinga. Kommer ställa frågor, men mest till mig själv. Dvs jag har de flesta av svaren eller letar efter dem...Vilket är ett faktum som gör det hela svårare...

Vilken ärlighet är bäst?

I vilken ordning ska man prioritera sig själv?
-omgivning, sig själv, omgivning
-sig själv för att kunna hantera omgivningen

Ärlighet är något jag tycker är jätte viktigt. Tyvärr också en egenskap som gör att jag inte kan ljuga. Den enda jag kan ljuga för är för mig själv för att hjälpa andra, inte tvärt om.

Denna så kallade ärligheten börjar göra ont. Det är jobbigt att alltid vara ärlig, alltid finnas där, men ändå inte finnas där. För för att finnas där, måste man ju finnas. Och får jag ljuga för att anpassa mig är det inte jag som finns, utan versionen av mig som är accepterad i omvärlden som finns.

Vilket får mig att fundera över i vilken ordning man ska prioritera sig själv?
Om det stämmer att man är egoistisk om man sätter sig själv först?
Eller om min tanke "för att kunna prioritera någon överhuvudtaget måste man först prioritera sig själv, annars har man inget att komma med" om det kan ha nån logik.
Eller om det är sånt som är egoistiskt.

Är bara så trött på att vara ensam. En ensamhet som är svår att beskriva. För jag är inte ensam. Jag har vänner och familj runt mig.

Ändå känner jag mig ensam innuti. Känner mig ensam, för i min värld är jag ensam. Tror inte det finns någon jag kan förklara detta för. Och det värsta är att den som gjort mig så här är jag själv.
Jag har levt vad jag tycker är ärligt, prioriterat andra över mig, dvs skyddat alla från min insida. Vilket i sin tur gör att ingen känner den.

För några månader sedan satt jag och skrev en halv novell i bloggen där jag försökte finna "anledningar" till att förtjäna att köpa en MacBook.
Efter långa resonemang med mig själv kom jag fram till att jag kunde ej motivera det.
Jag kom endast fram till att jag ville ha en, och att jag förtjänade en, och skulle för första gången ta en risk. Helt enkelt ignorera om omgivningen tyckte det var rätt/fel, slöseri eller what ever...
Detta beslutet är jag stolt över än idag. Låter tramsigt i andras öron. Men det var en stor sak i mitt liv att för nästan första gången våga välja något jag visste jag ej behövde, förtjänade eller kunde försvara. Men gjorde det för jag ville. Jag förtjänade något.

En sak jag skrev i motivationen till att skaffa en LapTop var skriva en bok. Kanske inte så mkt en anledning till att skaffa en laptop, utan mer en sak att göra på den sen.

Denna "jävla bok" rent ut sagt har jag funderat på i säkert 12år.
Det betyder ej att jag inte komme skriva den. Men det tar mig tillbaka till huvudfrågan. Vad är ärlighet, och är jag värd något. Vem prioriterar man?

Finns det någon mening alls att skriva en bok om den enda som vinner på det är jag? (menar på insidan)
Risken är större att någon såras av en bok. Är det värt det?
Eller hur ska det vinklas.... Vilken "sanning, ärlighet" får pressenteras i en bok. Min eller en skyddad?

Skita i allt ovan och skriva en bok helt anonymt. På detta viset fortsätter jag vara osynlig, riskerar ej att trampa någon på tårna.
Men har ändå skrivit min bok. Priset blev bara att jag bekräftar att jag är mindre värd än andra...

Och imorgon kommer jag troligtvis konstatera hur löjligt detta inlägg är. Glömma både detta och boken....

Lite därför jag valde att skriva ner tankarna....
Ibland är bloggen det enda som bekräftar för mig själv att jag finns eller att vissa saker hänt. Även om denna är gravt censurerad. Så när jag tvivlar på mig själv brukar jag titta tillbaka. Ibland hittar jag tankar här jag glömt, eller inte var redo för då, och så kan jag börja tänka på det igen....

Skulle vilja vakna upp imorgon och veta att det inte gör ont. Tyvärr är jag så envis realist att jag inte ens kan lura mig till detta på natten, klockan är 2 och jag är fortfarande vaken.

Skulle även önska att jag inte sårar någon med ett inlägg som detta, för då är texten missförstådd. Tyvärr inser jag att detta kommer vara fallet. Och då har jag sårat någon på min egen bekostnad. Det sjuka är att jag vet ej vem. För detta är inte riktat mot någon annan än mig själv.
Men har märkt i denna världen, att öppnar jag munnen, har en vilja eller på något vis existerar, så har det konsekvenser.