Har funderat en massa senaste tiden. Speciellt de senaste dagarna har mina tankar fastnat vid en "idé"
Tänk om det finns levande spöken?
Med detta menar jag ej zombies, det vill säga personer som har dött och om det vore möjligt uppstått...
Jag har sett mycket på serier som handlar om "olika världar/demoner". Serier som "Buffy the vampire slayer och Angel".
Vilkte då gör att tanken på skillnaden mellan världar väcks....
Jag kom att tänka på spöken. Det sägs ju att spöken är personer som dött, men som har något oavklarat som måste göras eller lösas innan de helt kan passera och lämna jorden.
Min nya teori är att det finns levande spöken.
Personer som har något inom sig som behöver lösas. Antingen om det finns en konkret lösning eller attd et är något som någon behöver höra eller se.
Det frustrerande med teorin är att dessa spöken kan inte säga vad.
För att detta problemet ska försvinna måste mysteriet lösas precis som med vanliga "spöken".
Skillnaden är bara att denna människan sedan kan fortsätta med sitt liv...
Jag spånar i luften som vanligt. Men har jag nån sanning i orden hade läkemedelsbranchen ej kunnat tjäna millioner på personer som mår dåligt.
Och antalet psykologer hade troligtvis kunnat halverats. Det enda de kan göra är visa vad som är felet.
Men då "spöket" måste vänta på att problemet löses på det sättet det ska så tappar proffesionell hjälp mening.
Svammel som vanligt. Men jag får ofta höra. "Är det inte löst än? Ryck upp dig... Du kan bättre"...Undrar hur det varit eller "låtit" om där fanns nån sanning i min teori.
Nattsvammel:P
Edit: Om det räcker att se en person eller hjälpa en person. kan vi inte starta?:)
Showing posts with label Tankar. Show all posts
Showing posts with label Tankar. Show all posts
Friday, October 5, 2007
Wednesday, October 3, 2007
Livet visar vägar
Ibland visar livet vägar...
Ordet "ibland" kan säkert bytas ut till "oftast"
Hela min Blog kan ses som ett virrvar av skit, eller så kan den ses som det den är menat. En inblick i mina tankar.
Vad jag skriver må vara rörigt, men det är alltid ärligt och det som i stunden snurrar i mitt huvud.
Om det så är data, musik, film, pizza etc. Gör inte att det är mindre sant eller viktigt för mig.
Idag har jag sett ett tecken. Ett tydligt tecken på att livet ibland försöker säga saker.
Jag ser oftast ej detta. Eller så ser jag det, men vågar ej tro på det jag ser.
Ser svaret på en av mina frågor, ser vilken väg att gå. Men vågar ej lita på mitt egna omdömme. Vänder mig hellre till min omgivning för råd eller svar. Någon eller något har gjort att jag ej vågar tro på mig själv.
Jag skäms ej över att skriva det, för det är sant.
Tar någon i min omgivning illa upp ber jag om ursäkt och understycker att det var ej min mening.
Se några steg längre i så fall och se att det jag skriver handlar om mig. Så fanns där överhuvudtaget något att ta illa upp över är det kanske individen som ej vågar tro på sig själv.
En tanke i natten. En tanke som kanske kan hjälpa nån mer än mig. Eller som kan hamna under facket mitt vanliga svammel... Just ikväll bryr jag mig inte...Jag ser vägen...Jag ser hur det ser ut imorgon. Längre kan ingen begära!
Ordet "ibland" kan säkert bytas ut till "oftast"
Hela min Blog kan ses som ett virrvar av skit, eller så kan den ses som det den är menat. En inblick i mina tankar.
Vad jag skriver må vara rörigt, men det är alltid ärligt och det som i stunden snurrar i mitt huvud.
Om det så är data, musik, film, pizza etc. Gör inte att det är mindre sant eller viktigt för mig.
Idag har jag sett ett tecken. Ett tydligt tecken på att livet ibland försöker säga saker.
Jag ser oftast ej detta. Eller så ser jag det, men vågar ej tro på det jag ser.
Ser svaret på en av mina frågor, ser vilken väg att gå. Men vågar ej lita på mitt egna omdömme. Vänder mig hellre till min omgivning för råd eller svar. Någon eller något har gjort att jag ej vågar tro på mig själv.
Jag skäms ej över att skriva det, för det är sant.
Tar någon i min omgivning illa upp ber jag om ursäkt och understycker att det var ej min mening.
Se några steg längre i så fall och se att det jag skriver handlar om mig. Så fanns där överhuvudtaget något att ta illa upp över är det kanske individen som ej vågar tro på sig själv.
En tanke i natten. En tanke som kanske kan hjälpa nån mer än mig. Eller som kan hamna under facket mitt vanliga svammel... Just ikväll bryr jag mig inte...Jag ser vägen...Jag ser hur det ser ut imorgon. Längre kan ingen begära!
Wednesday, September 26, 2007
A new beginning
"A new Beginning"
Tog förgivet att Backstreet Boys hade en officiell hemsida på nätet som de flesta artister...
Möttes av en "countdown" till när nya skivan kommer ut... Det var lite skoj :)
Men eftersom jag alltid måste analysera och vara lite dryg så väcktes lite frågor med :P
*A new beginning... Bra summering...
*The Backstreet Boys want you back... Kan jag tänka :P
*We would like to extend a invitation for you to join or re-join our fanclub.
När försvann gruppen? Helt ärligt, jag kan ej ha missat en splittring :P
Och vad räknas som gammal medlem? HAHA
Hur långt sträcker sig gruppen tillbaka där?
Jag var medlem, men det var från starten (så 10-12år sen) och sen till allt rann ut i sanden...
Men det känns som enormt många år sedan den fancluben slutade vara aktiv...
Nu poängterar jag ej detta för jag tänkte gå med igen, jag bara funderar på vad detta betyder...
För även om jag vore 10år yngre och det var nutid hade intresset att betala för att vara medlem i en fanclub varit ganska litet.
Nu finns vårt kära internet. Alla nyheter bilder etc läggs ut direkt.
Poängen med medlemskapet innan var att det var roligt med tidningen, Den gav uppdateringar på vad som hände runt om i världen. Lite exklusiva bilder och lite förmåner.
Som jag ser det nu är den enda förmånen som är kvar "förtur till biljettköp" och det är en förmån som ofta inte fungerar så bra ändå...
Vad har en Fanclub (spelar mindre roll vilken artist) att erbjuda i dagsläget som ej går att finna på internet?
Speciella bilder kommer scannas och spridas vid mail (om det ej går via hemsidor) och filmer lär släppas på YouTube...
Jag inser att det jag skrev ovan är argumenten till att allt roligt på nätet anses olagligt. Fildelning etc. Tar pengar från artisterna.
Ärligt håller jag ej med (inte helt i alla fall). Anser fortfarande att grundpubliken till en speciell film, artist etc finns kvar.
Jag kommer tex köpa CDn. Precis samma sak som med andra artister el filmer jag gillar.
Antingen är jag extremt konstig eller så är det så att man köper det man vill ha, och det väljer man själv...
Och att "gratis reklamen" på nätet kan vinna över en större publik än tidigare, vilket kan resultera i att fler köper en produkt...
God help us all,
Jag skulle bara kommentera bilden... Sen spårade jag ut så jag själv tappade tråden..
Men jag lovar, där fanns en poäng nånstans :P
Wednesday, September 19, 2007
Trött
Idag är jag tööööööött.....oh so tired....
Blev inga samtal angående datorn idag, orkade inte.
Jag glömde till och med att jag hade tvättstugan idag. Får se om jag kan fixa en ny tid relativt snabbt. Folket i detta huset är besatta av att använda tvättstugan. Alltid upptaget och känns som ett ständigt pågående krig där nere :P
Hamnade i en livskris inatt (detta ska läsas med både stark ironi, men även lite sanning)...
Tänk om jag ej tycker WoW är roligt längre??? *horror* :/
Jag tycker det är ett roligt & fint spel. Gillar det "sociala", har dock kommit till insikten att pga alla dataproblem och att jag ej haft möjlighet att vara aktiv där, så har det sociala minskat och jag får spela nästan själv...
Jag har nu kommit till lvl65. Mitt mål är lvl70. Vid lvl70 trodde jag att man klarat spelet. Men har förstått nu att då "startar" spelet.
Blir spelet mer avacerat kommer denna skitdatorn ej att klara det.
Vet ej om jag tröttnat på spelet pga spelet, eller pga att spela under dessa kassa omständigheterna.
För er som spelar eller har spelat.
Jag kan Questa, de flesta Quest i alla fall. Jag kan jobba med mitt proffesion. Göra basic saker som ej kräver så mkt.
Outlands ger större problem för mig.
Sen jag bytte till Comhem ligger min ping på runt 30-100. Tider då många spelar kanske 200, men forrfande grönt. Så internet lagg vet jag ej om detta skulle kunna vara.
Mina fps låg stabilt på 60 innan. Nu är jag glad om de ligger på 60. Hamnar jag i situationer där det är mkt fiender eller en större attack faller det, jag är glad om det inte faller mer än 45-50.
Större städer utanför Outlands fixar jag. (går vi efter antal spelare så kan ej alla Europas spelare befinna sig i Outlands, jag vägrar acceptera detta)
Städer i Outlands är kört. Mindre städer påverkar. Större städer har jag gett upp hoppet för att se snyggt. Detta hade jag kunnat leva med om problemet endast var där.
Har ju fått i uppdrag att överbelasta datorn. En uppgift som visat sig svår då jag har problem att spela i grupp.
För 2 dagar sen gick jag med i en grupp och körde en Instance (hellfire ramps).
Jag hann göra entré. Sen föll mina fps och låg på 10-15. Jag spelade mig genom instancen. Men det var i blindo. Hackade ju något sanslöst, var svårt att överhuvudtaget försöka använda sig av nån form av strategi för att ej döda hela laget.
Sen har vi transport "flightpaths"... Detta är hela spelet, inte endast i "Outlands/tbc" Går att flyga med en fps på runt 60. Men datorn gör konstiga ljud. Den tänker som bara den.
I aktivitethanteraren/cpu ligger ej wow filen hög. Den kan ha en användning på 2-5%. Händer ibland den ökar, men det är snittet. Så att den tänker så är över min förståelse.
Det jag beskriver nu är dessutom med all grafik på Low. Jag har stängt av allt. Det enda jag ej stängt av är Ljudet (det lilla jag har). Jag vill ej stänga av ljudet, vägrar spela utan ljud.
Så inte nog med att spelet ser ganska trist ut utan alla effekter, det gjorde ingen skillnad.
Detta har resulterat i att jag undrar om jag tycker detta spelet är roligt längre.
Känns ju relativt meningslöst att spela om jag ej kan delta i raider eller utveckla spelet.
Jag kopplar detta till problem med min dator. Helt plötligt gick allt detta utför.
Följande åtgärder hjälpte ej:
*att formatera om datorn och installera om spelet
*nya drivrutiner
*nytt grafikkort
Efter formateringen och det nya grafikkortet har jag även problem med att kolla på nätet samtidigt som spelet är ingång. Windowsmode är uteslutet. Det kan jag leva med.
Men kan heller inte (jo, kan, men orkar ej med ljudet) trycka på knappen så spelet minimeras och jag kan surfa eller kolla msn. Då gör datorn eller grafikkortet nått högt ljud. Låt som nått skär sönder. Och visst, jag ska ju uppmuntra detta. Men det känns ju sjukt?!
Jag har ej marknadens vassaste dator. Man kan säkert betala 30, 40 000kr eller mer och bygga värsta datamonstret.
Men vi talar World of Warcraft.
Hur mkt kräver spelet?
Spelet har 7(?) millioner spelare. Sitter majoriteten och spelar i blindo eller har de super datorer.
Av det lilla jag har förstått så är grafikkort, processorhastighet och RAM viktiga delar till att spelet ska flyta på.
Jag har följande:
Grafikkort Nvidia Geforce 7900 GS
Av det jag läst när jag försökt kolla i Blizzards support forum är att man kan ha för lite RAM.
Jag är ej insatt. Men hur mkt ska man ha?
Detta är var jag får fram som "minimum systemkrav" på Blizzardshemsida.
Med dessa minimum inställningar hade jag kunnat acceptera hackande...
Inbillar mig att mina låter högre, men jag vet ej...
Är trött på detta!
Antingen är något fel (vilket jag försökt få fram länge) eller så är datorn för svag för spelet.
Är datorn för svag för spelet är det ingen anledning att forstätta spela.
Då får jag köra spel den kanske kan klara av.
Summering:
Jag älskade WoW, tycker att det var jätte roligt, ett fantastiskt tidsfördriv när jag ej hade bättre saker att göra.
Men nu är datorn blivit ett så här stor problem, och det påverkar spelet. Och det är ej skoj att spela.
Så läget är väl typ. Antingen felsöka datorn till 2011 och hoppas en lösning hittas innan det eller sluta spela.
Blev inga samtal angående datorn idag, orkade inte.
Jag glömde till och med att jag hade tvättstugan idag. Får se om jag kan fixa en ny tid relativt snabbt. Folket i detta huset är besatta av att använda tvättstugan. Alltid upptaget och känns som ett ständigt pågående krig där nere :P
Hamnade i en livskris inatt (detta ska läsas med både stark ironi, men även lite sanning)...
Tänk om jag ej tycker WoW är roligt längre??? *horror* :/
Jag tycker det är ett roligt & fint spel. Gillar det "sociala", har dock kommit till insikten att pga alla dataproblem och att jag ej haft möjlighet att vara aktiv där, så har det sociala minskat och jag får spela nästan själv...
Jag har nu kommit till lvl65. Mitt mål är lvl70. Vid lvl70 trodde jag att man klarat spelet. Men har förstått nu att då "startar" spelet.
Blir spelet mer avacerat kommer denna skitdatorn ej att klara det.
Vet ej om jag tröttnat på spelet pga spelet, eller pga att spela under dessa kassa omständigheterna.
För er som spelar eller har spelat.
Jag kan Questa, de flesta Quest i alla fall. Jag kan jobba med mitt proffesion. Göra basic saker som ej kräver så mkt.
Outlands ger större problem för mig.
Sen jag bytte till Comhem ligger min ping på runt 30-100. Tider då många spelar kanske 200, men forrfande grönt. Så internet lagg vet jag ej om detta skulle kunna vara.
Mina fps låg stabilt på 60 innan. Nu är jag glad om de ligger på 60. Hamnar jag i situationer där det är mkt fiender eller en större attack faller det, jag är glad om det inte faller mer än 45-50.
Större städer utanför Outlands fixar jag. (går vi efter antal spelare så kan ej alla Europas spelare befinna sig i Outlands, jag vägrar acceptera detta)
Städer i Outlands är kört. Mindre städer påverkar. Större städer har jag gett upp hoppet för att se snyggt. Detta hade jag kunnat leva med om problemet endast var där.
Har ju fått i uppdrag att överbelasta datorn. En uppgift som visat sig svår då jag har problem att spela i grupp.
För 2 dagar sen gick jag med i en grupp och körde en Instance (hellfire ramps).
Jag hann göra entré. Sen föll mina fps och låg på 10-15. Jag spelade mig genom instancen. Men det var i blindo. Hackade ju något sanslöst, var svårt att överhuvudtaget försöka använda sig av nån form av strategi för att ej döda hela laget.
Sen har vi transport "flightpaths"... Detta är hela spelet, inte endast i "Outlands/tbc" Går att flyga med en fps på runt 60. Men datorn gör konstiga ljud. Den tänker som bara den.
I aktivitethanteraren/cpu ligger ej wow filen hög. Den kan ha en användning på 2-5%. Händer ibland den ökar, men det är snittet. Så att den tänker så är över min förståelse.
Det jag beskriver nu är dessutom med all grafik på Low. Jag har stängt av allt. Det enda jag ej stängt av är Ljudet (det lilla jag har). Jag vill ej stänga av ljudet, vägrar spela utan ljud.
Så inte nog med att spelet ser ganska trist ut utan alla effekter, det gjorde ingen skillnad.
Detta har resulterat i att jag undrar om jag tycker detta spelet är roligt längre.
Känns ju relativt meningslöst att spela om jag ej kan delta i raider eller utveckla spelet.
Jag kopplar detta till problem med min dator. Helt plötligt gick allt detta utför.
Följande åtgärder hjälpte ej:
*att formatera om datorn och installera om spelet
*nya drivrutiner
*nytt grafikkort
Efter formateringen och det nya grafikkortet har jag även problem med att kolla på nätet samtidigt som spelet är ingång. Windowsmode är uteslutet. Det kan jag leva med.
Men kan heller inte (jo, kan, men orkar ej med ljudet) trycka på knappen så spelet minimeras och jag kan surfa eller kolla msn. Då gör datorn eller grafikkortet nått högt ljud. Låt som nått skär sönder. Och visst, jag ska ju uppmuntra detta. Men det känns ju sjukt?!
Jag har ej marknadens vassaste dator. Man kan säkert betala 30, 40 000kr eller mer och bygga värsta datamonstret.
Men vi talar World of Warcraft.
Hur mkt kräver spelet?
Spelet har 7(?) millioner spelare. Sitter majoriteten och spelar i blindo eller har de super datorer.
Av det lilla jag har förstått så är grafikkort, processorhastighet och RAM viktiga delar till att spelet ska flyta på.
Jag har följande:
Grafikkort Nvidia Geforce 7900 GS
Av det jag läst när jag försökt kolla i Blizzards support forum är att man kan ha för lite RAM.
Jag är ej insatt. Men hur mkt ska man ha?
Detta är var jag får fram som "minimum systemkrav" på Blizzardshemsida.
Med dessa minimum inställningar hade jag kunnat acceptera hackande...
Inbillar mig att mina låter högre, men jag vet ej...
Är trött på detta!
Antingen är något fel (vilket jag försökt få fram länge) eller så är datorn för svag för spelet.
Är datorn för svag för spelet är det ingen anledning att forstätta spela.
Då får jag köra spel den kanske kan klara av.
Summering:
Jag älskade WoW, tycker att det var jätte roligt, ett fantastiskt tidsfördriv när jag ej hade bättre saker att göra.
Men nu är datorn blivit ett så här stor problem, och det påverkar spelet. Och det är ej skoj att spela.
Så läget är väl typ. Antingen felsöka datorn till 2011 och hoppas en lösning hittas innan det eller sluta spela.
Friday, September 14, 2007
När förtjänar man det lilla extra?
Sitter och funderar... Frågan är "När förtjänar man att unna sig det lilla extra"?
Har nyligen fått en gåva av en person som har mindre värde för mig. (personen)
Finns olika alternativ att hantera detta på.
Använda pengarna till nyttiga saker, spara, investera i den kommande semestern etc.
Listan kan göras lång.
Ett annat alternativ som tilltalar mig (men som jag ej kan riktigt rättfärdiga) är att helt enkelt köpa en laptop.
Försvaret i detta "Göra nått positivt av det negativa"
Helt enkelt köpa något jag länge önskat mig, unna mig detta.
Jag har sparat till att köpa en laptop och varit på väg att köpa en länge. Men inte riktigt hitta "Därför behöver jag en"
Jag vet att när jag återvänder till mitt arbete krävs det ej dator (utöver den jag har) för att klara det. Är förskollärare, så jag behöver ej ha 2 datorer för att göra planeringar.
Bor i en etta, så jag kan inte skylla på att jag behöver en bärbar dator för att kunna använda datorn i flera rum. Blir köket i så fall, och där är jag inte mycket *HAHA den bjuder jag på*
Kan bara hitta 3 motiveringar:
1. Jag vill ha en,
funderat länge
2. Jag lägger ej ut pengar. Det jag "slösar" är nått jag ej haft innan ändå (tror bara jag får lägga till 10-20%)
3. Jag har länge försökt att komma igång och skriva på en bok.
Ja, det kanske låter som ironi när ni ser hur jag stavar och skriver.
Men jag har en del att berätta och förmedla, och om inte annat tror jag att det hade hjälp mig att få det ur mig.
Och jag känner mig låst att sätta mig här och skriva. Jag vill kunna skriva spontant var jag än är, eller sitta framför tvn, eller ännu sjukare... Surfa på denna datorn och skriva på andra, samtidigt. Ja, jag har höga barnsliga ideér jag vet :P
Så nu handlar det om förnuft eller vilja.
Enligt förnuft finns det egentligen ingen direkt anledning till en laptop. Jag har en dator och den räcker ju mer än väl, och den bråkar ju med mig. Onödigt att ha 2 datorer som kan bråka :P
Alternativt. Lägger en av har jag en till...
Viljan är att vända det negativa till det positiva. Men jag tror inte att detta ressonemanget låter logiskt. Och kanske inte att jag finner detta i ytterligare en dator.
Men denna är fin, ta en titt;)
Den lyser ju vitt och fräscht:)
...Inte en PC, dags att testa nytt ;P
Ja detta lär bli en cliffhanger känner jag på mig. Typ, antingen lägger jag ner alla funderingar efter helgen. Eller så kommer min osäkerhet "tänka högt" ett tag nu
Jag ställer inte djupa frågor som "To be or not to be! :P
Jag försöker hitta svar i mig själv...
Vara "förnuftig" Eller följa min vilja. Trots att viljan är ganska menlös. Jag köper nått jag inte kan säga "detta måste jag ha, finns bara så, klarar mig ej utan". Detta blir ju en nöjes sak. Så kallat slöseri (i andras ögon)
Så Johanna-Ska du vara förnuftig, vuxen, planerande... Eller göra nått skoj. Vilket av det tycker jag att jag förtjänar?
(ja, jag kan sitta så och bolla saker i mitt eget huvud när ingen är vaken så jag kan bolla tankarna tillsammans med nån :P .....)
Har nyligen fått en gåva av en person som har mindre värde för mig. (personen)
Finns olika alternativ att hantera detta på.
Använda pengarna till nyttiga saker, spara, investera i den kommande semestern etc.
Listan kan göras lång.
Ett annat alternativ som tilltalar mig (men som jag ej kan riktigt rättfärdiga) är att helt enkelt köpa en laptop.
Försvaret i detta "Göra nått positivt av det negativa"
Helt enkelt köpa något jag länge önskat mig, unna mig detta.
Jag har sparat till att köpa en laptop och varit på väg att köpa en länge. Men inte riktigt hitta "Därför behöver jag en"
Jag vet att när jag återvänder till mitt arbete krävs det ej dator (utöver den jag har) för att klara det. Är förskollärare, så jag behöver ej ha 2 datorer för att göra planeringar.
Bor i en etta, så jag kan inte skylla på att jag behöver en bärbar dator för att kunna använda datorn i flera rum. Blir köket i så fall, och där är jag inte mycket *HAHA den bjuder jag på*
Kan bara hitta 3 motiveringar:
1. Jag vill ha en,
funderat länge
2. Jag lägger ej ut pengar. Det jag "slösar" är nått jag ej haft innan ändå (tror bara jag får lägga till 10-20%)
3. Jag har länge försökt att komma igång och skriva på en bok.
Ja, det kanske låter som ironi när ni ser hur jag stavar och skriver.
Men jag har en del att berätta och förmedla, och om inte annat tror jag att det hade hjälp mig att få det ur mig.
Och jag känner mig låst att sätta mig här och skriva. Jag vill kunna skriva spontant var jag än är, eller sitta framför tvn, eller ännu sjukare... Surfa på denna datorn och skriva på andra, samtidigt. Ja, jag har höga barnsliga ideér jag vet :P
Så nu handlar det om förnuft eller vilja.
Enligt förnuft finns det egentligen ingen direkt anledning till en laptop. Jag har en dator och den räcker ju mer än väl, och den bråkar ju med mig. Onödigt att ha 2 datorer som kan bråka :P
Alternativt. Lägger en av har jag en till...
Viljan är att vända det negativa till det positiva. Men jag tror inte att detta ressonemanget låter logiskt. Och kanske inte att jag finner detta i ytterligare en dator.
Men denna är fin, ta en titt;)
Den lyser ju vitt och fräscht:)
...Inte en PC, dags att testa nytt ;P
Ja detta lär bli en cliffhanger känner jag på mig. Typ, antingen lägger jag ner alla funderingar efter helgen. Eller så kommer min osäkerhet "tänka högt" ett tag nu
Jag ställer inte djupa frågor som "To be or not to be! :P
Jag försöker hitta svar i mig själv...
Vara "förnuftig" Eller följa min vilja. Trots att viljan är ganska menlös. Jag köper nått jag inte kan säga "detta måste jag ha, finns bara så, klarar mig ej utan". Detta blir ju en nöjes sak. Så kallat slöseri (i andras ögon)
Så Johanna-Ska du vara förnuftig, vuxen, planerande... Eller göra nått skoj. Vilket av det tycker jag att jag förtjänar?
(ja, jag kan sitta så och bolla saker i mitt eget huvud när ingen är vaken så jag kan bolla tankarna tillsammans med nån :P .....)
Wednesday, September 12, 2007
I will remember you
It's a song you freaks ;P
Varit för lite musik här... Behövde nått upplyftande (jaaaaa det var en lugn låt)... Men serien är ju ro givande....
Vad ska jag mer tillägga inatt... Hmm....
Kan man "säga upp sitt liv"? Jag tror seriöst jag vill starta om... Är så in i hoppsans trött på att springa runt i detta "hamster hjulet"
Så gudarna i ovan (jag ej tror på) Give me a break... Lovar jag ska ta hand om en ny chans...
Seriöst liksom.... Blir jag bara av med alla materialistiska ytliga meningslösa (men stora) problemen så är ju hälften löst. Är trött på att bli "hållen" tillbaka gång efter gång...
Hur ska jag gå vidare när jag vaknar upp till samma skit dag efter dag?
Är ju värre än den där tråkiga filmen "Varje dag är måndag" eller vad den kan ha tänkt sig heta... Har inte sett den, den verkade kass:P Men principen är ju ungefär den samma:P
Ljuspunkt dock, humor till helgen... Blir nog bio, det är faktiskt helt ärligt som medicin för själen... I am talking about me, don't judge ^^ haha
Denna var också bra
Sunday, August 12, 2007
Ibland önskar jag
att sagor vore sanna...
Jag önskar att jag fick "1 önskan". Jag begär inte alla "3" som sagor talar om, eller om guld i slutet av regnbågen....
Önskar inget stort, så hade "anden i flaskan" existerat hade jag kanske haft en chans:)
Bara tänk så skönt det hade varit om sagor vore sanna...Åka iväg några timmar och sen är en massa löst... Krävs inte mer än 1 önskan... Men har inte hittat "anden i flaskan" än....
where are you?:P
Hasta la vista.... & good luck... Någon måste ju vinna en "önskan" :)
Jag önskar att jag fick "1 önskan". Jag begär inte alla "3" som sagor talar om, eller om guld i slutet av regnbågen....
Önskar inget stort, så hade "anden i flaskan" existerat hade jag kanske haft en chans:)
Bara tänk så skönt det hade varit om sagor vore sanna...Åka iväg några timmar och sen är en massa löst... Krävs inte mer än 1 önskan... Men har inte hittat "anden i flaskan" än....
where are you?:P
Hasta la vista.... & good luck... Någon måste ju vinna en "önskan" :)
Monday, July 16, 2007
so...
I cried, so what?
You can ask me why, or tell me why.
Your choice.
I can be whoever anyone asks me to be.
Thats easy.
Or I can be myself.
Thats hard.
I don't make it hard. I am just not completed yet.
One day I will find the strength. I will stop asking.
That day I will be completed.
Might happend tomorrow, or it might allready have happened.
Let's see who will be the most suprised.
Will I suprise myself, will I recognize my own reflection.
Will I suprise my surroundings, or will they say hello like nothing has happened?
Maybe I am completed.
Maybe it is just "I" that don't see it yet...
You can ask me why, or tell me why.
Your choice.
I can be whoever anyone asks me to be.
Thats easy.
Or I can be myself.
Thats hard.
I don't make it hard. I am just not completed yet.
One day I will find the strength. I will stop asking.
That day I will be completed.
Might happend tomorrow, or it might allready have happened.
Let's see who will be the most suprised.
Will I suprise myself, will I recognize my own reflection.
Will I suprise my surroundings, or will they say hello like nothing has happened?
Maybe I am completed.
Maybe it is just "I" that don't see it yet...
Saturday, July 7, 2007
Till vilket pris?
Hur dyrt ska det vara? Vilket pris ska man betala för att överleva?
Vill reda nu skriva att detta är tankar. Detta kommer vara "hårda/raka/ärliga" tankar. Personer som känner sig känsliga för detta bör ej läsa. Jag gör som i film. Istället för åldersgräns sätter jag "känslighetsgräns"
Vill också tydligt understryka att dessa tankar ej är en dödslängtan eller självmordstankar. Detta är bara ett konstaterande och frågor jag ställer till mig själv.
Frågan som gäller är. Vilket pris ska man betala för att överleva? och hur väljs de "bra" personerna ut?
Jag fattar inte längre. Helt ärligt fattar jag inte mer.
För att göra detta enklare så ser jag livet som ett spel. Tyvärr verkar det ej gå att vinna detta spel. Hur jag än gör så förlorar jag.
Har hänt en massa skit sen Oktober förra året. Jag håller fortfarande på att bygga upp igen. Och här talar jag inte endast "materialistiska" saker. Utan helt enkelt bygga upp mig själv.
Problemet är bara att nu känns det som att oturen eller vad fan det är som ligger över mig går för långt. Lyckas jag med en sak eller känner lycka, tas det ifrån mig snabbt. Det är jag relativt van vid.
Men nu blir det fulare och fulare. Nu händer sakerna mer och mer oförutsägbart och med mindre möjlighet till logiska lösningar.
Och vi talar småsaker. Därför jag blir frustrerad. Saker som ej ska påverka en människa så här.
Dock får man se helheten. Jag gnäller ej över materialistiska saker. Men dem fyller ett symbolvärde.
Mer och mer tas ifrån mig. Känns som jag trängts in i en hörna. Varje steg jag tar är emot en landmina så det är inte lönt.
Tar riskerna då och då, och då smäller det.
Jag tror varken på himmel eller helvete. Men skulle jag tvingas tro på något tror jag på helvetet.
Om det är så att helvetet existerar, så har jag fått en förbannelse över mig. Om det är så att ondskan är makten som regerar. Visst, då straffas jag kanske för jag valde att "tala", kämpa mig fri. Jag flydde. Jag överlevde. Jag valde mig själv. Jag flydde från personen som skadade mig.
Tittar vi på detta som ett spel igen... Om helvetet är ute efter att skada mig mer... Lagt en förbannelse på mig....
Varför? vad mer kan dem ta?
Den ultimata skadan är redan gjord. Är dem oroliga att smärtan ska försvinna kan dem vara lugna. Skadorna tog redan första gångerna, och såren kommer aldrig sluta göra ont.
Visst, jag läker såren. Jag går vidare, jag räddar mig. Men bokstavligen "Helvetet" lugna ner dig nu. Oroa dig inte. Smärtan försvinner ej. Du/ni behöver ej öka på smärtan...
Hade det behovet ens funnits finns det inte mer att ta nu ändå. Så sluta... Vad mer kan jävlas?
Jag/vi har betat av... jobb, hälsa, lägenhet, familj (som med tagit skada av ondskan), och de materialistiska sakerna...
Jag har fattat poängen att jag ej ska ha nått... Jag fattar endast ej hur jag ska kunna ta mig vidare i det som kallas världen om allt tas ifrån mig antingen omgående eller inom loppet av några dagar.
Det enda förbannelsen "över mig" inte fattat än. Är att den EJ lyckats ta ifrån mig viljan att leva eller kämpa. Jag hade ej varit en fighter på 27år om så var fallet. Hade ej passerat 15.
Och mina ända önskningar är saker som ej går att uppnå själv eller köpa med pengar. vad det är går ej att säga. Lyckas jag uppnå någon av mina önskningar måste det vara för de träder in. Ej för att de ageras fram.
Det enda som ironiskt nog kan göra att jag småskrattar är... Att eftersom ingen vet vad jag faktiskt mest av all vill ha. Kan ingen eller inget ta det ifrån mig heller.
Jag påstår ej att jag inte fått saker jag önskar. Det är sånna saker som gör att jag sitter här idag.
Känner inget behov att att "rabbla" upp personer i mitt liv jag ej kan leva utan. Det vet ni själva. Och tar någon illa upp av denna text känner jag ej ej lika väl som jag tror...
Detta var en text för mig att "kräka" av mig av min frustration att livet ej ger mig en chans, hur många gånger jag än tycker jag försöker...
Och som skrivet längst upp. Detta är ej en dödslängtan... Då hade min fighter teori fallit direkt. Känner man mig vet man att jag kämpar, och att kamper som är värda att kämpa ger inte jag upp!
Men jag kan vara less ändå. Jävligt less. Skulle gärna konfronterats med vem eller vad som orsakar detta en gång för alla...
Eller helt enkelt vakna upp EN ENDA dag och känna på slutet av dagen att "fan, detta var en bra dag, jag lyckades, jag klarade denna, inget hände"
Jag är jävligt trött på att vara en belastning på omgivningen.
Jag vet om att när jag är "svart" är jag "svart" och det påverkar de jag har runt mig. Finns risk för oro. Jag vill ej ha denna oron. Jag vill heller ej ha "tycka synd". Inte räddas heller, det har jag sett inte går.
Vill bara vara mig. Kanske vara säker en liten stund. Och bara vara mig.
Vill reda nu skriva att detta är tankar. Detta kommer vara "hårda/raka/ärliga" tankar. Personer som känner sig känsliga för detta bör ej läsa. Jag gör som i film. Istället för åldersgräns sätter jag "känslighetsgräns"
Vill också tydligt understryka att dessa tankar ej är en dödslängtan eller självmordstankar. Detta är bara ett konstaterande och frågor jag ställer till mig själv.
Frågan som gäller är. Vilket pris ska man betala för att överleva? och hur väljs de "bra" personerna ut?
Jag fattar inte längre. Helt ärligt fattar jag inte mer.
För att göra detta enklare så ser jag livet som ett spel. Tyvärr verkar det ej gå att vinna detta spel. Hur jag än gör så förlorar jag.
Har hänt en massa skit sen Oktober förra året. Jag håller fortfarande på att bygga upp igen. Och här talar jag inte endast "materialistiska" saker. Utan helt enkelt bygga upp mig själv.
Problemet är bara att nu känns det som att oturen eller vad fan det är som ligger över mig går för långt. Lyckas jag med en sak eller känner lycka, tas det ifrån mig snabbt. Det är jag relativt van vid.
Men nu blir det fulare och fulare. Nu händer sakerna mer och mer oförutsägbart och med mindre möjlighet till logiska lösningar.
Och vi talar småsaker. Därför jag blir frustrerad. Saker som ej ska påverka en människa så här.
Dock får man se helheten. Jag gnäller ej över materialistiska saker. Men dem fyller ett symbolvärde.
Mer och mer tas ifrån mig. Känns som jag trängts in i en hörna. Varje steg jag tar är emot en landmina så det är inte lönt.
Tar riskerna då och då, och då smäller det.
Jag tror varken på himmel eller helvete. Men skulle jag tvingas tro på något tror jag på helvetet.
Om det är så att helvetet existerar, så har jag fått en förbannelse över mig. Om det är så att ondskan är makten som regerar. Visst, då straffas jag kanske för jag valde att "tala", kämpa mig fri. Jag flydde. Jag överlevde. Jag valde mig själv. Jag flydde från personen som skadade mig.
Tittar vi på detta som ett spel igen... Om helvetet är ute efter att skada mig mer... Lagt en förbannelse på mig....
Varför? vad mer kan dem ta?
Den ultimata skadan är redan gjord. Är dem oroliga att smärtan ska försvinna kan dem vara lugna. Skadorna tog redan första gångerna, och såren kommer aldrig sluta göra ont.
Visst, jag läker såren. Jag går vidare, jag räddar mig. Men bokstavligen "Helvetet" lugna ner dig nu. Oroa dig inte. Smärtan försvinner ej. Du/ni behöver ej öka på smärtan...
Hade det behovet ens funnits finns det inte mer att ta nu ändå. Så sluta... Vad mer kan jävlas?
Jag/vi har betat av... jobb, hälsa, lägenhet, familj (som med tagit skada av ondskan), och de materialistiska sakerna...
Jag har fattat poängen att jag ej ska ha nått... Jag fattar endast ej hur jag ska kunna ta mig vidare i det som kallas världen om allt tas ifrån mig antingen omgående eller inom loppet av några dagar.
Det enda förbannelsen "över mig" inte fattat än. Är att den EJ lyckats ta ifrån mig viljan att leva eller kämpa. Jag hade ej varit en fighter på 27år om så var fallet. Hade ej passerat 15.
Och mina ända önskningar är saker som ej går att uppnå själv eller köpa med pengar. vad det är går ej att säga. Lyckas jag uppnå någon av mina önskningar måste det vara för de träder in. Ej för att de ageras fram.
Det enda som ironiskt nog kan göra att jag småskrattar är... Att eftersom ingen vet vad jag faktiskt mest av all vill ha. Kan ingen eller inget ta det ifrån mig heller.
Jag påstår ej att jag inte fått saker jag önskar. Det är sånna saker som gör att jag sitter här idag.
Känner inget behov att att "rabbla" upp personer i mitt liv jag ej kan leva utan. Det vet ni själva. Och tar någon illa upp av denna text känner jag ej ej lika väl som jag tror...
Detta var en text för mig att "kräka" av mig av min frustration att livet ej ger mig en chans, hur många gånger jag än tycker jag försöker...
Och som skrivet längst upp. Detta är ej en dödslängtan... Då hade min fighter teori fallit direkt. Känner man mig vet man att jag kämpar, och att kamper som är värda att kämpa ger inte jag upp!
Men jag kan vara less ändå. Jävligt less. Skulle gärna konfronterats med vem eller vad som orsakar detta en gång för alla...
Eller helt enkelt vakna upp EN ENDA dag och känna på slutet av dagen att "fan, detta var en bra dag, jag lyckades, jag klarade denna, inget hände"
Jag är jävligt trött på att vara en belastning på omgivningen.
Jag vet om att när jag är "svart" är jag "svart" och det påverkar de jag har runt mig. Finns risk för oro. Jag vill ej ha denna oron. Jag vill heller ej ha "tycka synd". Inte räddas heller, det har jag sett inte går.
Vill bara vara mig. Kanske vara säker en liten stund. Och bara vara mig.
Thursday, July 5, 2007
Who knew
Ännu en gång inser jag att det var ett tag sen jag la in musik här...
Har valt en låt som summerar mycket av livet och känslor.
Låten går att se för exakt vad den handlar om (videon)
Eller som mig lyssna några gånger och höra att många av livets gåtor finns med....
Vet ej varför. Men av någon anledning gör denna låt mig lugn. Låter lite smått sjukt med tanke på att den är deprimerande och en tjej förlorar sin kille "till en överdos"
Jag antar att jag känner igen nån känsla... Hörde låten innan jag såg videon till den...
"Who Knew"
Pink
.... Inser jag inte har nått bättre för mig inatt. Lägger in hela texten helt enkelt.
Texten handlar om en vän artisten förlorat (om jag förstått det jag hört om personen rätt)
Detta i sig gör att texten är mer än läsvärd....
För att göra tydligt de delar jag känner igen mig i, eller anser är meningar som passar in i livet generellt. Tänker jag markera det med fet text...
"Dock en redan skriven text jag tolkar fritt i"...
Let me :P
You took my hand
You showed me how
You promised me you'd be around
Uh huh
That's right
I took your words
And I believed
In everything
You said to me
Yeah huh
That's right
If someone said three years from now
You'd be long gone
I'd stand up and punch their mouth
Cause they're all wrong
I know better
Cause you said forever
And ever
Who knew
Remember when we were such fools
And so convinced and just too cool
Oh no
No no
I wish I could touch you again
I wish I could still call you friend
I'd give anything
When someone said count your blessings now
'Fore they're long gone
I guess I just didn't know how
I was all wrong
They knew better
But still you said forever
And ever
Who knew
Yeah yeah
I'll keep you locked in my head
Until we meet again
Until we
Until we meet again
And I won't forget you my friend
What happened
If someone said three years from now
You'd be long gone
I'd stand up and punch their mouth
Cause they're all wrong and
That last kiss
I'll cherish
Until we meet again
And time makes
It harder
I wish I could remember
But I keep
Your memory
You visit me in my sleep
My darling
Who knew
My darling
My darling
Who knew
My darling
I miss you
My darling
Who knew
Who knew
Har valt en låt som summerar mycket av livet och känslor.
Låten går att se för exakt vad den handlar om (videon)
Eller som mig lyssna några gånger och höra att många av livets gåtor finns med....
Vet ej varför. Men av någon anledning gör denna låt mig lugn. Låter lite smått sjukt med tanke på att den är deprimerande och en tjej förlorar sin kille "till en överdos"
Jag antar att jag känner igen nån känsla... Hörde låten innan jag såg videon till den...
"Who Knew"
Pink
.... Inser jag inte har nått bättre för mig inatt. Lägger in hela texten helt enkelt.
Texten handlar om en vän artisten förlorat (om jag förstått det jag hört om personen rätt)
Detta i sig gör att texten är mer än läsvärd....
För att göra tydligt de delar jag känner igen mig i, eller anser är meningar som passar in i livet generellt. Tänker jag markera det med fet text...
"Dock en redan skriven text jag tolkar fritt i"...
Let me :P
You took my hand
You showed me how
You promised me you'd be around
Uh huh
That's right
I took your words
And I believed
In everything
You said to me
Yeah huh
That's right
If someone said three years from now
You'd be long gone
I'd stand up and punch their mouth
Cause they're all wrong
I know better
Cause you said forever
And ever
Who knew
Remember when we were such fools
And so convinced and just too cool
Oh no
No no
I wish I could touch you again
I wish I could still call you friend
I'd give anything
When someone said count your blessings now
'Fore they're long gone
I guess I just didn't know how
I was all wrong
They knew better
But still you said forever
And ever
Who knew
Yeah yeah
I'll keep you locked in my head
Until we meet again
Until we
Until we meet again
And I won't forget you my friend
What happened
If someone said three years from now
You'd be long gone
I'd stand up and punch their mouth
Cause they're all wrong and
That last kiss
I'll cherish
Until we meet again
And time makes
It harder
I wish I could remember
But I keep
Your memory
You visit me in my sleep
My darling
Who knew
My darling
My darling
Who knew
My darling
I miss you
My darling
Who knew
Who knew
Tuesday, June 26, 2007
Varför låter jag mig censureras av andras känslor?
Såg nyss en film, en komedi. En typ av film jag vanligtvis inte brukar se.
Filmen hette “Music and lyrics”.
Skulle sett denna filmen på bio vid nått tillfälle, men det blev aldrig av.
Sedan var filmen aktuell för filmkväll, blev aldrig av.
Haft filmen hemma längre.
Men känt “Hugh Grant komedi, nä fy vad smörigt" :P
Ikväll var mitt huvud “trött” och jag behövde nått okomplicerat att underhålla det med.
Därav film valet.
Filmen var dessutom bra. Jag trodde jag skulle få se den över 2 dagar (halva en kväll etc) men det gick bra.
Filmen väckte lite tankar...
Filmen i sig handlade inte direkt om detta, endas en liten procent i så fall….
“Varför låter jag mig censureras av andras känslor?”
Detta är ej en fråga ställd till någon annan än mig själv. Jag är den enda som (förhoppningsvis) någon gång kommer kunna svara.
Tankarna snurrar… Varför anpassar jag mig efter andra?
“Inte säga så där…. Inte göra så där… Då blir han/hon ledsen… Inte såra”
Märker att till och med i Bloggen som faktiskt endast är till för mina egna tankar censureras jag.
Ja, det låter konstigt med tanke på hur långt jag skriver… ;)
Men jag märker ändå att jag censureras.
Jag vrider och vänder på ord och händelser så det låter rätt.
Så det ej kan misstolkas eller väcka "något" hos någon.
Och med "någon" vet jag inte vem jag menar.
Om det är den “handfulla” skaran som faktiskt läser mitt svammel. Eller om jag censurera mig för de som eventuellt någonsin hade läst mitt svammel.
Ett exempel...
Detta var kvällens problem i ocensurerad form:
När jag startade filmen bestämde jag mig för att se inledningen. Sedan skulle jag göra mackor, typ ett “kvällsmellanmål”
Efter halva filmen konstaterade jag att jag hade tänkt på detta en halv film, och att nu utesluter jag tanken på att hämta mackorna.
Bestämde mig för att göra det efter filmen.
När filmen var slut var jag inte hungrig.
Valde ut film 2 jag ska se. Startade filmen.
När jag såg “inledningstexten” så sa jag till mig själv att nu måste jag hämta mackor (trots att jag ej var hungrig)
I köket hann jag fundera en massa.
Det var då meningen bara flög över mig “Varför låter jag mig censureras av andras känslor”… Att jag till och med gör det i så kallade “cyber space”
Nu är klockan runt 23:30 och jag sitter här med mina mackor.
Jag har nu skrivit en ocensurerad version av hur min kväll såg ut, och hur mackorna “kom till”
Detta är en version jag normalt ej tagit upp. Då detta kan leda till antingen “uppmanande, förlöjligande, oroliga, arga” känslor.
Konstaterade dock att jag skiter i vilket
“Take it or leave it.
This is me, good or bad.
I can only be me”
Filmen hette “Music and lyrics”.
Skulle sett denna filmen på bio vid nått tillfälle, men det blev aldrig av.
Sedan var filmen aktuell för filmkväll, blev aldrig av.
Haft filmen hemma längre.
Men känt “Hugh Grant komedi, nä fy vad smörigt" :P
Ikväll var mitt huvud “trött” och jag behövde nått okomplicerat att underhålla det med.
Därav film valet.
Filmen var dessutom bra. Jag trodde jag skulle få se den över 2 dagar (halva en kväll etc) men det gick bra.
Filmen väckte lite tankar...
Filmen i sig handlade inte direkt om detta, endas en liten procent i så fall….
“Varför låter jag mig censureras av andras känslor?”
Detta är ej en fråga ställd till någon annan än mig själv. Jag är den enda som (förhoppningsvis) någon gång kommer kunna svara.
Tankarna snurrar… Varför anpassar jag mig efter andra?
“Inte säga så där…. Inte göra så där… Då blir han/hon ledsen… Inte såra”
Märker att till och med i Bloggen som faktiskt endast är till för mina egna tankar censureras jag.
Ja, det låter konstigt med tanke på hur långt jag skriver… ;)
Men jag märker ändå att jag censureras.
Jag vrider och vänder på ord och händelser så det låter rätt.
Så det ej kan misstolkas eller väcka "något" hos någon.
Och med "någon" vet jag inte vem jag menar.
Om det är den “handfulla” skaran som faktiskt läser mitt svammel. Eller om jag censurera mig för de som eventuellt någonsin hade läst mitt svammel.
Ett exempel...
Detta var kvällens problem i ocensurerad form:
När jag startade filmen bestämde jag mig för att se inledningen. Sedan skulle jag göra mackor, typ ett “kvällsmellanmål”
Efter halva filmen konstaterade jag att jag hade tänkt på detta en halv film, och att nu utesluter jag tanken på att hämta mackorna.
Bestämde mig för att göra det efter filmen.
När filmen var slut var jag inte hungrig.
Valde ut film 2 jag ska se. Startade filmen.
När jag såg “inledningstexten” så sa jag till mig själv att nu måste jag hämta mackor (trots att jag ej var hungrig)
I köket hann jag fundera en massa.
Det var då meningen bara flög över mig “Varför låter jag mig censureras av andras känslor”… Att jag till och med gör det i så kallade “cyber space”
Nu är klockan runt 23:30 och jag sitter här med mina mackor.
Jag har nu skrivit en ocensurerad version av hur min kväll såg ut, och hur mackorna “kom till”
Detta är en version jag normalt ej tagit upp. Då detta kan leda till antingen “uppmanande, förlöjligande, oroliga, arga” känslor.
Konstaterade dock att jag skiter i vilket
“Take it or leave it.
This is me, good or bad.
I can only be me”
Wednesday, May 23, 2007
A day in the life of Pink...
Klockan är nu 12:20 och jag är redan helt slut.
Visst, mina dagar går inte att jämföras med “riktiga” 9-17 arbetsdagar om man ska vara sån. Men dagarna är intensiva för det..
Började med att jag skulle upp runt 7 tiden. Blir ett dilemma när man har svårt att sova på natten…
Tog mig iväg till första mötet.
Träffade en dietist för första gången. Min remiss till henne “gick igenom” i Oktober förra året. Så dem arbetar effektfullt må jag säga.
Detta möte var ytterst meningslöst. Råden jag fick har jag redan gett mig själv. Vet ej om stackaren ej visste vad hon skulle säga, eller hon menade det hon sa.
Min uppgift är att få in bra tider runt måltiderna, regelbundenhet. Är jag helt för :)
Sen tittade hon på matlistan jag fyllt i för månader sedan. Den såg ganska bra ut, där fanns en grund.
Jag sa att jag ej mindes vad jag skrivit så jag bad att se listan. Listan i sig var ett skämt…
Dietisten tog exempel på en dag jag hade en bra grund… Där fanns frukost tidigt… Sen hade jag tydligen blivit hungrig runt 13 och druckit ett glas Apelsin juice. Sedan hade jag ätit middag sent.
Detta är en bra grund. Här har jag utgångspunkten.
Jag gillar förvisso att jag ej får mål jag inte kan leva upp till *ASG*
Jag får bättre hjälp av mina “Mat coacher” så detta ser jag som ett skämt…
Dagen fortsatte med att “Mat coacherna” kom vid 10. Lagade en “Lövbiff gryta”. Den ser helt ok. Ska ha pasta till den ikväll. Hoppas att den är ätbar :)
Ringde Consekvensus mitt i allt detta. Fortfarande ej fått tag på golvfirman. Månstrålen sa att Consekvensus kontaktat golvfirman och att dem skulle kontakta mig.
Jag sa att detta har ej inträffat, att jag har nummerpressentatör så jag ser om jag missar något. Konstigt tyckte Månstrålen.
Jag bad om en adress till golvfirman så jag kan ta detta skriftligt istället. Sa till Månstrålen att detta kan ej fortsätta så här. Illa nog att jag ej respekteras. Respekteras inte ens consekvensus så är det talande.
Strålen höll med om att detta var lite nonchalant… Aaaaa fan;)
Och för att fortsätta i samma tempo… Synd att sakta in….
Nu tvättar jag. Var så slö sist jag hade tvättstugan att jag valde att endast tvätta kläder. Så idag tvättar jag handdukar, lakan och sånt… Kommer gå på typ 2 timmar. Inte så farligt, men tråkigt!
Så ja, det var dagen hittills… Jag är lite matt. Men inser att klockan är bara 12:30. Så allt kan och kommer fortfarande att kunna hända *flinar*
... Då var jag uppe från första rundan i tvättstugan. Den rena tvätten skulle in i torktumlare och torkskåp.
Självklart blev inte denna snabba tvätt-tid så snabb som jag trodde….
Vi har 1 ny och 1 gammal tvättmaskin. Den äldre tvättmaskinen centrifugerar tvätten mycket dåligt. I tvättstugan finns en separat centrifug som ska kompensera detta (misstänker jag)…
Den var naturligtvis sönder idag.
Att torka sängkläder och handdukar som knappt är centrifugerade tar en halv evighet. Visst, jag har 3h på mig nu. Men hur skoj är detta….
“Consekvensus-bo bra, vi ska göra vårt allt för att göra detta sämre”
Visst, mina dagar går inte att jämföras med “riktiga” 9-17 arbetsdagar om man ska vara sån. Men dagarna är intensiva för det..
Började med att jag skulle upp runt 7 tiden. Blir ett dilemma när man har svårt att sova på natten…
Tog mig iväg till första mötet.
Träffade en dietist för första gången. Min remiss till henne “gick igenom” i Oktober förra året. Så dem arbetar effektfullt må jag säga.
Detta möte var ytterst meningslöst. Råden jag fick har jag redan gett mig själv. Vet ej om stackaren ej visste vad hon skulle säga, eller hon menade det hon sa.
Min uppgift är att få in bra tider runt måltiderna, regelbundenhet. Är jag helt för :)
Sen tittade hon på matlistan jag fyllt i för månader sedan. Den såg ganska bra ut, där fanns en grund.
Jag sa att jag ej mindes vad jag skrivit så jag bad att se listan. Listan i sig var ett skämt…
Dietisten tog exempel på en dag jag hade en bra grund… Där fanns frukost tidigt… Sen hade jag tydligen blivit hungrig runt 13 och druckit ett glas Apelsin juice. Sedan hade jag ätit middag sent.
Detta är en bra grund. Här har jag utgångspunkten.
Jag gillar förvisso att jag ej får mål jag inte kan leva upp till *ASG*
Jag får bättre hjälp av mina “Mat coacher” så detta ser jag som ett skämt…
Dagen fortsatte med att “Mat coacherna” kom vid 10. Lagade en “Lövbiff gryta”. Den ser helt ok. Ska ha pasta till den ikväll. Hoppas att den är ätbar :)
Ringde Consekvensus mitt i allt detta. Fortfarande ej fått tag på golvfirman. Månstrålen sa att Consekvensus kontaktat golvfirman och att dem skulle kontakta mig.
Jag sa att detta har ej inträffat, att jag har nummerpressentatör så jag ser om jag missar något. Konstigt tyckte Månstrålen.
Jag bad om en adress till golvfirman så jag kan ta detta skriftligt istället. Sa till Månstrålen att detta kan ej fortsätta så här. Illa nog att jag ej respekteras. Respekteras inte ens consekvensus så är det talande.
Strålen höll med om att detta var lite nonchalant… Aaaaa fan;)
Och för att fortsätta i samma tempo… Synd att sakta in….
Nu tvättar jag. Var så slö sist jag hade tvättstugan att jag valde att endast tvätta kläder. Så idag tvättar jag handdukar, lakan och sånt… Kommer gå på typ 2 timmar. Inte så farligt, men tråkigt!
Så ja, det var dagen hittills… Jag är lite matt. Men inser att klockan är bara 12:30. Så allt kan och kommer fortfarande att kunna hända *flinar*
... Då var jag uppe från första rundan i tvättstugan. Den rena tvätten skulle in i torktumlare och torkskåp.
Självklart blev inte denna snabba tvätt-tid så snabb som jag trodde….
Vi har 1 ny och 1 gammal tvättmaskin. Den äldre tvättmaskinen centrifugerar tvätten mycket dåligt. I tvättstugan finns en separat centrifug som ska kompensera detta (misstänker jag)…
Den var naturligtvis sönder idag.
Att torka sängkläder och handdukar som knappt är centrifugerade tar en halv evighet. Visst, jag har 3h på mig nu. Men hur skoj är detta….
“Consekvensus-bo bra, vi ska göra vårt allt för att göra detta sämre”
Subscribe to:
Posts (Atom)
